Sjukdomen lärde mig att tackla livet.

Två år och åtta månader har gått sedan jag fick diagnosen Crohns sjukdom. I tre år och åtta månader har jag mått dåligt. Fastän det har gått så pass lång tid, har jag fortfarande inte accepterat min sjukdom fullt ut. Jag kan heller inte allt om den. Jag lär mig för varje dag som går hur jag ska hantera den och hur jag ska berätta om den. Här är min berättelse till dig.

Till en början försökte jag göra allt jag kunde för att sjukdomen inte skulle påverka mig. Jag fortsatte som om inget hade hänt. Jag festade, tränade ofta på gym, gick i skolan och pluggade hårt. Ville inte missa något och precis som förut ville jag vara med på allt som hände varje kväll och helg med mina vänner. Men det höll inte länge. Jag märkte mer och mer att min kropp inte orkade fortsätta som vanligt.

Smärtsam process

Jag började ljuga för mina kompisar om att jag var ”vanligt sjuk” eller hade annat att göra och inte kunde vara med dem. Jag kom allt längre ifrån mina vänner och skolarbetet blev jobbigare och jobbigare att orka med. Jag tappade intresset för allt, nära och kära, även mina hobbys.

Under de första månaderna efter diagnosen var det dessutom svårt att hitta rätt medicin till mig. Jag fick testa flera olika sorter, men ingen verkade fungera. Allt detta, plus att jag studerade i en stad jag inte var ifrån och hade både familj och pojkvän flera mil bort, gjorde att jag försvann in i mig själv. Det fysiskt jobbiga blev mer och mer också psykiskt. Tillslut förstod jag att jag själv måste inse att jag var sjuk, att mitt liv måste ändras. Det tog riktigt hårt.

Försökte hitta mitt nya jag

Jag ville tillbaka till mitt gamla JAG. Men mina läkare, både gastroenterologer och psykologer, sa att jag måste gå vidare och istället försöka hitta ett nytt JAG som kan göra många saker men kanske inte allt som var möjligt tidigare. Mitt JAG hoppade länge mellan olika känslor, måsten och viljor. I dag är jag ett, i alla fall, nyare JAG som börjar hitta tillbaka till sig själv.
Ännu har man inte hittat den rätta medicineringen för mig, utan jag får testa hit och dit, vilket tär en del på mig. Men nu kan jag åtminstone ha dagar då jag mår skapligt bra och kan njuta av livet. För varje dag som går lär jag mig något nytt om hur jag ska hantera min sjukdom. Jag vet nu mer om hur jag ska ta hand om mig själv, på ett lagom sätt.

Lärde mig göra saker med måtta

Jag har alltid haft lätt att bli FÖR engagerad, FÖR träningsgalen, FÖR glad, FÖR ledsen, men jag börjar så smått att hitta en balans där jag kan träna med måtta, men ändå lyssna på min kropp och vila när jag behöver.

Idag år jag 25 år. För varje dag som går lär jag mig hur jag ska vara ärlig och berätta för andra om vad Crohns handlar om och hur jag egentligen mår. Jag har blivit ärligare mot andra, men framförallt mot mig själv. Många steg återstår och ibland går jag tre steg fram och ett tillbaka, men jag ser i alla fall ganska positivt på framtiden tillsammans med min magsjukdom. Den ska inte få förstöra mina drömmar!

Erika